Vill bara tipsa om några böcker jag har läst det senaste.

Marcus förlag har gett ut "Tre koppar te" - boken om Greg Mortenson - K2-klättraren som blev så tagen av lokalbefolkningens situation att han vigt sitt liv åt att bygga skolor i nordligaste Indien (och även Pakistan). Författaren ger en nyanserad bild av huvudpersonen (även belackare får komma till tals vilket jag tycker är tilltalande, hans frus vankelmodiga inställning till sin mans arbete skildras med stor känslighet) och en behandlar mottagarna av hjälpen som individer, inte som en grå massa. Boken känns lite som delrapport, vilket visserligen är hoppfullt - det finns mer att göra, men också gör att boken känns ofärdig. Boken hade också mått väl av att skäras ner en del och hade behövt ytterligare korrekturläsning, till exempel smyger sig en halv mening på engelska in i texten och ett par meningar verkar ha fallit bort. Jag väljer att ge boken 3 av 5.  

 

Korsets mysterium av Agne Nordlander (Församlingsförlaget) är klart läsvärd och ger en rejäl fördjupning av vad Jesus död och uppståndelse innebär för tron, vad de innebar i sin samtid. Agne Nordlander skriver enkelt men lärt och ger mig flera aha-upplevelser längs vägen. Boken får 4 av 5.

 

 Jag vill pckså passa på att slå ett slag för församlingsförlaget och den kedja bokhandlare förlaget är kopplat till: Din Bok & Co. Det är viktigt att det finns missionsbokhandlare. Fundera därför på att köpa dina böcker i butik istället för på nätbokhandale i fortsättningen.

Eftersom det är ett tag sedan jag skrev har jag dels läst en del böcker jag vill rekommendera, dels har det kommit ut böcker jag inte har läst men är väldigt sugen på.

 

Jag gjorde en räd på Antikvariat Hyltén-Cavallius i Billinge i höstas och hittade bland annat "Till Orienten" en reseskildring av Frank Mangs. 1938 reste han och frun med bil genom Europa via Israel till nordafrika och tillbaka. Intressant redan som reseskildring, men än mer så med tanke på de händelser som stod för dörren i Europa. Österrike har precis anschlussat sig till Tyskland och i Wien ser de Hitlers segertåg. De åker på autobahn och stöter på antisemitism. Och Mangs imponerar. Han berömmer de fina vägarna, men ryser inför tanken på vad de EGENTLIGEN byggts för. Han kommenterar nazismen som människofientlig och masshysterisk och oroas över signalerna om judehat han stöter på. Ändå är han inte helt fri ifrån sin tids rastänkande (han är människa trots allt): Han tillskriver olika folk nationalegenskaper, han håller med om att juden är girig och hans uttalanden om araber som lägre stående och obildbara är direkt osmakliga.

 

Dock är han milsvitt mer klarsynt än en av sina samtida som jag läst en biografi om. Äventyr på riktigt är Axel Odelbergs biografi om Sven Hedin - Sveriges största upptäcksresande och en internationell megastjärna i början av 1900-talet. Trots det ganska okänd i min generation och bland de som är yngre. Detta beror (förmodligen) på hur han slutade sitt liv. Odelberg beskriver honom som alltför imponerad av mäktiga män för sitt eget bästa. Han är lika imponerad av tsaren som Stalin och sedan Hitler. Att Hitler också är en stor Hedinfan gör att de träffas regelbundet under kriget och Hedin tror (och VILL tro) att Tyskland inte kan förlora (dels på grund av Tysklands högstående kultur, dels på grund av att de förtjänar att vinna efter den nesliga Versaillesfreden och dels för att ett Europa utan ett starkt Tyskland ger kommunismen fria tyglar). Stämpeln som nazistsympasitör lyckas han aldrig tvätta av sig efter kriget och är förmodligen anledninen till att han inte är mer erkänd idag.

 

Marcus förlag har gett sig på uppdraget att ge ut min favvoteolog NT Wrights bibelkommentarer för alla på svenska. Hittills har kommentaren till Markus och Lukas kommit ut. Denna serie har jag läst på engelska och de rekommenderas varmt. De är enkla, djupa, utmanande och lättlästa. De flesta tonåringar skulle utan vidare kunna läsa och få ut mycket av dessa kommentarer.

 

Baker academic kommer med sin fjärde bok i serien The church and postmodern culture: The Politics of Discipleship av Graham Ward som låter mycket intressant.

 

John Drane som tidigare skrivit McDonaldization of the Church kommer med en uppföljare på Brazos press, After McDonaldization.

 

En av mina stora idoler – Graham Cray, biskop i anglikanska
kyrkan med ansvarför fresh expressions – anglikanska kyrkans satsning på församlingsplantering - har anpasat missional church tänkandet till sin kyrka i rapporten missionshaped church som han var ansvarig för att utforma. Han har också skrivit ”Postmodern kultur och ungt lärjungaskap som Tro och Tänk har gett ut.

I vår kommer han till Sverige för att tala på våroas på Åh stiftsgård 16-19/3 och DÄR SKULLE JAG VILJA VARA!!!

Tidningen Kulturen porträtterar Per Åkerlund från Artos förlag - en klar förläggarförebild för mig.

Anita Goldman recenserar Mark Lillas bok "The Stillborn God" i Aftonbladet. Känns smo en bok jag behöver få tag på.

Aaaaahh, min favvobiskop (tänk att en sån som han kan bli BISKOP i Anglikanska kyrkan!) NT Wight har nyligen kommit ut med boken Surprised by Hope som med all säkerhet kommer att väcka en hel del uppmärksamhet i USA framöver. I stort sett vänder han upp och ner på hela bilden av att "bli frälst så man kommer till himlen när man dör"-grejen. Left Behind falangen kommer att skrika sig hesa, var så säkra! I en intervju i Time Magazine om hans syn på himlen (som jag delar) hittar jag följande obetalbara dialog:

Wright: Never at any point do the Gospels or Paul say Jesus has been raised, therefore we are all going to heaven. They all say, Jesus is raised, therefore the new creation has begun, and we have a job to do.

TIME: That sounds a lot like... work.

Wright: It's more exciting than hanging around listening to nice music.

Jag bestämde mig för att läsa boken eftersom jag tycker att det är nyttigt att lyssna till kritik. Speciellt om kritiken är välgrundad. Men även kritik som bygger på missförstånd (eller vantolkningar) kan vara nyttig att läsa (Harris hör helt klart till den andra kategorin). Dels tvingar de en att formulera för sig själv hur verkligheten ser ut. Dels är det inte dumt att veta vilka lögner som sprids om Kristus, kyrkan och kristna.

Boken har ju också blivit aktuell i Sverige sedan "humanisterna" bestämt sig för att ge ut den på svenska och sprida den till samtliga gymnasieskolor i Sverige. Jag har svårt att förstå det. Boken har en tydlig mottagare, nämligen amerikansk evangelikal politiserad fundamentalism - något vi lider viss brist på (eller välsignad avsaknad från) i Sverige. Hade det inte varit bättre att satsa de pengarna på en lämpligare bok? Både Dawkins "The God delusion" och Sturmarks "Tro och vetande 2.0" hade varit bättre lämpade utifrån att de inte är lika tydligt riktade till den amerikanska situationen. Argumentationen är lika undermålig i alla tre böckerna och därför, i mina ögon, jämförbar. Bäst hade givetvis varit att ge ut en bok som inte endast är retorik och religionshat, men någon sådan utläggning av ateismen och för en ateistisk livssyn känner jag inte till (kanske någon av läsarna kan hjälpa mig och "humanisterna" på traven?)

Harris tes är i korta ordalag att bara det vi kan erfara med våra sinnen kan ligga till grund för hur vi ser omvärlden. Det innebär alltså en begränsning av vad som är möjligt, vad som kan undersökas. Det gudomliga, det andliga hamnar utanför radarn. Harris gör alltså en tankevurpa genom att säga att det han inte anser att vi skall undersöka helt enkelt inte existerar. Han hävdar dessutom att den ateistiska världsåskådningen inte behöver försvaras eller motiveras – det är bara så det är, liksom.

Men det är OK.

Den amerikanske författaren A.J. Jacobs bestämde sig för att följa varje påbud i Bibeln under ett år och skriva en bok om sin upplevelse. Neewsweek har gjort en intressant intervju med honom:

"What, if any, rules are you still following?

I’m not Gandhi or Angelina Jolie, but I made some strides. The experience changed me in big ways and small ways. There’s a lot about gratefulness in the Bible, and I would say I’m more thankful. I focus on the hundred little things that go right in a day, instead of the three or four things that go wrong. And I love the Sabbath. There’s something I really like about a forced day of rest ... One thing I learned is that the outside affects the inside, your behavior shapes your thoughts. I also really liked what one of my spiritual advisers said, which was that you can view life as a series of rights and entitlements, or a series of responsibilities. I like seeing my life as a series of responsibilities. It’s sort of, "Ask not what the world can do for you, ask what you can do for the world."

John Shelby Spong är en episkopal biskop frå USA som flera gånger varit i Sverige. Han står för en extremvariant av liberal kristendom där man gjort sig av med all religiös barlast (jfr Hammars historiska skräpkammare) som flera av biskoparna applåderar.

Ben Myers recenserar hans senaste bok "Jesus for the non-religious" på sin blogg:

"And for all Spong’s iconoclastic claims, there is something strangely familiar about this Jesus. A Jesus who champions inclusiveness and tolerance is a Jesus who looks suspiciously like – well, like ourselves.
Presumably Spong’s readers will already identify with the Western liberal values of tolerance and inclusiveness. We did not learn those values from Jesus, but, thanks to Spong, we discover subsequently that Jesus himself is also committed to the same values.

The function of Spong’s Jesus is thus simply to maintain the social and political status quo. He takes our own most cherished and self-evident Western values, and he provides them with a theological justification. Thus our own values are made absolute and unimpeachable – they are elevated to the status of ideology. Simply put, Spong tells us that political correctness is correct, since even Jesus was politically correct.

This should give pause to any reader of the Gospels. After all, the Gospels consistently depict a Jesus who is radical and confronting andunsettling – a Jesus who challenges the status quo, who hangs out with the wrong people and antagonises the establishment, who resists every attempt to domesticate his message, refusing to allow his actions to be calmly assimilated into any existing religious framework. And for just this reason, the Jesus of the Gospels is finally executed. In contrast, however, it’s hard to imagine why anyone would be offended by Bishop Spong’s politically correct Jesus. A Jesus whose sole commitment is to tolerant inclusiveness is simply not the kind of Jesus whom anyone would want to crucify.

So in spite of Spong’s characterisation of his own book as radical, “shocking” and “audacious” (pp. 10, 290), the real problem is that this book is not radical enough."

Japp, det låter som Spongs Jesus! Mitt favoritcitat av Spong är detta:

”De enda kyrkor som växer idag är de som inte förstår problematiken, och därför kan leva i en känsla av säkerhet. Det handlar både om fundamentalistiska protestantiska grupper och de starkt kontrollerade konservativa katolska traditionerna. De kyrkor som försöker interagera med samhället är oftast de krympande liberala protestantiska samfunden och den tysta liberala katolska minoriteten som attraherar väldigt få anhängare. Båda är, nästan enligt definition, luddiga, oprecisa och relativt oattraktiva. De kanske kan hävda att de är ärliga, men i hög grad saknar de ett verkligt budskap.”

Jag delar inte Spongs åsikt att det bara är liberala samfund som interagerar med samhället. Vi interagerar alla med samhället efter som vi är en del av det. De är dock bara de liberala kyrkorna som amputerar sitt centrum, Jesus, och ersätter det med det för stunden politiskt korrekta. Det är ett ganska pålitligt recept om man vill göra sig "luddig, oprecis och oattraktiv"...

Idag recenserar Dick Harrisson en ny Jesusbok i SvD. Är det bara jag, eller har det plötsligt blivit PK att fundera på Jesus i Sverige? Tidigare i höstas kom Einhorns bok som gjorde gällade att Paulus var Jesus och förra sommaren Vikluns bok som hävdade att han aldrig funnits.

Jag tycker att det är intressant att Jesus engagerar så.

DN recenserar Bengt Ankarloos "Satans raseri" - en historik över häxprocesserna. Bland annat slaktas myterna runt häxeriet:

• Det var inte miljoner människor som dog, snarare 30.000 under en tidsrymd av flera hundra år.
• Det var inte prästerskapet eller kyrkan som var drivande.
• Det var inte en begynnande upplysningstanke som stod för sansen och balansen utan snarare präster oc jurister som krävde bevis (inkvisationen var en FÖRBÄTTRING av rättsläget).

Tänk på att det är väldigt billigt att köpa böcker från USA under rådande dollarkurs! Många böcker som kostar 150-200:- i svensk översättning får man lätt tag på för 70-100 kronor på engelska, inklusive fraktkostnader.

 

Jag beställde i förra veckan 10 teologiböcker jag har suktat efter. slutnotan hamnade på 700:-. Beställer du på www.amazon.com är det också en helt säker transaktion. Kolla gärna våra rekommenderade böcker för julklappstips!

Nu finns Tro & Tänks egen Amazon shop där vi erbjuder andra förlags titlar som har betytt mycket för oss. Observera att böckerna levereras från USA och att en beställning inte går att kombinera med Tro och Tänks egna titlar.

Richard Dawkins är det engelskspråkiga originalet till den roll Christer Sturmark försöker spela i Sverige - profesionell ateist. Han har nu kommit med en bok som heter "The God Delusion" och titeln säger det mesta. Som alltid i de här sammanhangen handlar det inte om att förstå motståndarens argument och bemöta dem, utan om att bygga upp en nidbild som man därefter slaktar. Terry Eagleton har skrivit en utmärkt recension av Dawkins bok och skriver bland annat:

"Card-carrying rationalists like Dawkins, are in one sense the least well-equipped to understand what they castigate, since they don’t believe there is anything there to be understood, or at least anything worth understanding. This is why they invariably come up with vulgar caricatures of religious faith that would make a first-year theology student wince. The more they detest religion, the more ill-informed their criticisms of it tend to be. If they were asked to pass judgment on phenomenology or the geopolitics of South Asia, they would no doubt bone up on the question as assiduously as they could. When it comes to theology, however, any shoddy old travesty will pass muster."

Kanske är detta en av de stora bristerna i humanistisk/ateistisk argumentation; att de försöker framställa troende som dumma/mindre vetande/okunniga, medan historiens vittnesbörd är ett annat. Ämnet teologi har behandlats intellektuellt genom årtusenden av flera av mänsklighetens största tänkare, och det är helt enkelt inte trovärdigt att argumentera mot något man överhuvud inte är insatt i. Dawkins må vara biolog och genetiker, men nån teolog är han inte (vår svenska kopia är skum IT-snubbe i botten).

 

Självklart har också Sturmark kommit med en bok... Tro och vetande 2.0 som Jayne Svennungsson recenserar här. Titeln anspelar på Ingemar Hedenius bok med samma titel. 2.0 skall väl visa på enrejäl uppdatering, men där blir man som läsare rejält besviken: Inte mycket nytt. Kanske skulle den ha hetat "Tro och Tänkande free trial version" istället, eller åtminstone nöjt sig med 1.1. Jayne Svennungson:

"Om Sturmarks samtidsanalys är representativ för de människor som säger sig försvara den sekulära humanismen finns det emellertid anledning att känna sig beklämd. I närmast domedagsprofetisk ton framhåller Sturmark det "gigantiska intellektuella drama" som utspelar sig mellan "den rationella, sekulära, humanistiska livsåskådningen" och "den religiösa, konservativa, dogmatiska synen på världen". Kampen mellan förnuft och religion, heter det vidare, är den viktigaste kampen på mycket länge.

Såväl förnuft som religion omtalas genomgående i singularis och man har mer än en gång anledning att ställa sig frågan hur pass väl insatt Sturmark egentligen är i det ämne han satt sig före att behandla. Den bild som målas upp av religionen tyder inte bara på djupt bristande insikt i religionens komplexitet i såväl historia som nutid. Det är också en bild som är gravt förenklande och stundom karikerande, i synnerhet för att komma från en person som på var och varannan rad säger sig stå för ett öppet och kritiskt tänkande."

 

Säga vad man vill om Sturmark, han är duktig på att få medias tid och uppmärksamhet. Det är tur att han alltid framstår som så osympatisk, annars hade kanske folk lyssnat på honom.

 

Visste ni förresten att ett anagram av "Christer Sturmark" är "Charmkurs er trist"?

Det hade annars varit en riktigt god idé...

Det är inte helt ofarligt att börja ifrågasätta gamla sanningar. Denna bok är ett första offer (i min erfarenhet) där en emergentförfattare tar det hela till en punkt där jag inte längre kan följa med. Jag upplever att Spencer Burke i "A Heretics Guide to Eternity" blir just en villolärare. Han spelar helt enkelt ut en kärleksfull Gud mot en helig och rättfärdig Gud och låter den kärleksfulla vinna. Hade det varit så enkelt, Spencer, så hade vi alla kunnat skriva boken för länge sedan. Läs den här recensionen, jag håller med, men orkar inte ödsla fler ord.

Vad är det med oss människor? Här går jag med en klåda, ett lätt obehag inför mig själv, min tro, inför kyrkan och vad den har blivit och en naggande känsla av att det finns mer, att det finns nåt annat, att det finns ett bättre, sannare, sätt att vara kyrka än det jag ser omkring mig.

Det är med den här klådan som all annan klåda - kliar man så blir det värre! Ändå kan jag inte låta bli! Att läsa Rob Bells bok har varit en underbar kliorgie. "Elvis som hötorgskonst" är utgiven av Marcus förlag och finns att köpa här.

Han sätter fingret på mycket av det som behöver sägas idag och han gör det bra.

Några huvudtankar:

• Bibeln behöver tolkas och den har tolkats, alltså är det viktigt att vi ser vad som är ordet och vad som är vår tolkning av det. Vi kan inte upphöja tidigare generationers tolkningar till helig skrift, och vi måste våga anta utmaningen att brottas med ordet, även i vår tid.
• Gudsrikestanken är central i skriften och kan vara en nyckel till en ny förståelse för vårt uppdrag i den här tiden.

Speciellt imponerad är jag av att han för projektet i hamn och faktiskt i denna relativt tunna bok lyckas måla ett holistiskt evangelium från skapelse till ny skapelse.

 

Det finns inget botemedel mot min klåda, annat än att se en kyrka för vår tid förverkligad. Däremot så finns det lindring. Klådan lindras när man får dela den med andra, så; läs Rob Bells bok!

Förlagets sida.

Provkapitel.

Köp här.

Nej, det handlar inte om en ny översättning, men ändå en klart revolutionerande nyhet!

De senaste 7 åren har jag använt min "Svensk studiebibel" från Livets Ords förlag - Folkbibelns översättning, och den har varit mycket bra, men tung och otymplig. Eftersom jag reser mycket spelar det faktiskt en del roll. Där för blev glädjen stor när jag fick min nya Slimline Bibel från Marcus förlag.

De har tagit fram en helt ny bibel som bara är 17 mm tjock - och då snackar vi helbibel! Den innehåller Gamla och Nya Testamentet i

Svenska Bibelkommissionens översättning med parallellhänvisningar.

Trots att den är så tunn, går den bra att läsa, det är uppenbarligen inte tryckstorleken som spelar roll utan MYCKET tunnare papper, som ändå inte känns sladdrigt. Det kommer dock att ta ett tag innan jag lär mig bläddra i den - det är som att Studiebibeln sitter i fingrarna nu, och när jag bläddrar likadant i den här, så bläddrar jag förbi hela testamenten... Den är inte farligt dyr heller. Libris säljer den för 229:-. Så här ser den ut:

 

Jag kan se en mobiltelefonutveckling på Bibelområdet nu - "Hur liten har du?" "Ja, oj! Den var verkligen LITEN!"  "Fast kolla MIN då!"

Om det skulle vara någon av bloggens läsare som inte känner till N.T. Wright så vill jag här slå ett slag för honom.

 

N.T. Wright är författare och biskop i Anglikanska Kyrkan i England. Han är omåttligt produktiv. Han planerar att skriva om hela NT i sju stora volymer varav tre har kommit ut hittills. Det är bara prolegomena och kristologin som har behandlats så långt, men vilken behandling!! Var och en av dessa böcker har blivit standardverk i sina respektive områden. Han ger ett fantastiskt försvar mot och ett utmärkt alternativ till en liberal tolkning avskrifterna.

 

Tom Wright är biskop av Durham. Han har gjort enastående arbeten om Paulus och Jesus - han är en av frontfigurerna i den röresle som kallas " The New Perspective on Paul" och han är den som har myntat uttrycket "The Third Quest for the Historical Jesus". Han är arbetar med en serie som kallas "Christian Origins and the Question of God," som kan komma att bli lika inflytelserika  som Bultmann’s Theology of the New Testament.

Den första volymen - The New Testament and the People of God - berör de hermeneutiska utgångspunkterna. Den andra - Jesus and the Victory of God - presenterar synoptikernas Jesus. Den tredje - The Resurrection of the Son of God- argumenterar för Jesu kroppsliga uppståndelse. Den kommande boken om Paulus är hett efterlängtad!

En central aspekt i allt Wright skriver är hans fokus på Bibelns stora berättelse. Vi möter såväl Jesus som Paulus i både deras egen historiska kontext och i sitt frälsningshistoriska sammanhang. En annan viktig aspekt är att Wright poängterar att Jesu budskap handlade om att exilen var slut och Guds återvändande till Sion. Exilen nådde sitt klimax i korset.

Wright har haft stort inflytande i evangelikala cirklar där han bland annat uppskattas på grund av sitt intellekt och lärdom, men också för hans höga bekännelse till skirfternas historicitet, att han ser karismatik som en självklarhetoch för hans försvar av centrala lärosatser, till exempel uppståndelsen, mitt i den liberala akademiska världen

På svenska finns Den historiske Jesus och Vad sa Paulus egentligen? (som verkar vara slut på förlag). Dessa är kortare inledningar till ämnet, och ger ganska bra hum om Wights tänkande.

Alla hans titlar på engelska finns här.

Artiklar hittar du här.

Här är en bok som Marcus förlag tyvärr knyckte mitt framför näsan på oss... (Allvarligt talat är vi väldigt glada att fler förlag är intresserade av samma böcker som vi! Ju fler desto bättre! Kör hårt Marcus!!!) Donald Miller har skrivit flera böcker på engelska, bl.a. "Blue Like Jazz" som är berättelsen om hans väg till Gud och slutar där "Letar efter Gud vet vad" tar vid.

 

Donald Miller skriver på ett helt unikt sätt, budskapet är allvarligt, men det är förpackat i en självironisk humor som är helt makalös! Det är lite som Erlend Loe i hans bästa stunder. Miller lyckas tala om kristen tro på ett innerligt sätt, utan pekpinnar, så att det känns som att man skulle vilja bli frälst igen. Den här recensionen av en ickekristen på Amazon tycker jag sammanfattar det ganska bra:

"I don't know why it never dawned on me that it was a Christian book written by a Christian writer (It's not like the word GOD is in the title), which may have been a blessing, since in general I feel that most of that genre is stuffed with preachy type self help books trying to save you, or get you to come to Church. Once I started reading it and figured out that it WAS a Christian book, I had to pause and convince myself to keep reading, though I felt sure I would run into some of that convert or go to hell rhetoric, so popular among hard core Christians. To my amazement and delight there wasn't any of that in this book at all.

It is, quite simply, a young man ( I assume, there is no picture), well versed in scripture, and theology, talking about why the human race is where it is, and why we are never satisfied with what we have. Not only that, but he never makes you feel guilty about anything. He stresses the relational nature of the stories in the Bible, as opposed to the formulaic nature of the people who generally interpret the Bible for their own means.

Mr. Miller also talks in detail about Jesus, and his role in the salvation of mankind. He again focuses on the relationship with Jesus as the important part of the message, and not any rules or guidelines setup by some organization somewhere.

All in all, this was an excellent book on Christian faith, which I enjoyed reading tremendously."

Klarar du av att låta bli att läsa en sån bok? Den rekommenderas varmt, och finns att köpa här.

Ett viktigt fokus i mycket av det som skrivs för tillfället är den eskatologiska undernäring kyrkan lider av. I rädsla för den skrämseleskatologi som förkunnades för 30-50 år sedan, har vi helt slutat tala om dessa frågor, och det är synd. För eskatologi handlar ganska lite om himmel och helvete och ganska mycket om vårt hopp, vår framtid, Jesu seger - allt det som borde motivera oss, styrka oss och som är värt att kämpa för. Jag undrar om det inte finns ettsamband mellan en eskatologisk undernäring och en managementsundervisningsövergödning?

 

En bra bok i ämnet är i alla fall Andrew Perrimans "The Coming of the Son of Man".

Min guru och läromästare från tiden på SALT i Malmö - Roland Spjuth - har kommit med en bok. Låt dig inte avskräckas av namnet! Här är det faktiskt tal om något mycket spännande! 

 

"Historien visar att det som lockar inte är rigida regler eller smarta kalkyler om vilka handlingar som ger mest nytta. Moralens livsnerv finns i att söka det goda som kan göra livet helare. Det var denna skönhet som lockade människor till radikala uppbrott så att de kunde koncentrera sitt liv på det allra viktigaste."
 

Här är alltså tal om att inordna moralen i ett holistiskt system, där moral inte blir ett yttre tvång utan en inre drivkraft som samtidigt är kollektiv.

Rekommenderas!

Alan Jamieson som skrev boken A churchless faith ( en bra recension av den finns här) har kommit med en ny bok på engelska, Journeying in faith. För den som inte kommit i kontakt med Alan Jamieson, så skriver han om "church leavers" i karismatiska, pentekostala och fundamentalistiska sammanhang. Han kommer fram till att de som lämnar sällan faller av, eller är nykristna som inte orkar med, att de som lämnar ofta gör det för att bevara sin tro, inte för att lämna den. Den nya boken är mindre akademisk och mer pastoral. Den riktar sig till dem som har lämnat sitt försmalingssammahang och gör ett försök på att beskriva vägen framåt. Rekommenderas varmt!

En författare som jag tycker har hjälpt mitt tänkande är Georg Henrik von Wright. Hans bok "Myten om framsteget" klargjorde mycket för mig när jag skrev min uppsats på SALT, och jag har nog inte sett någon bättre redogöresle för framstegsmyten än denna.
Jag vill också rekommendera Mer redo än du anar av Brian McLaren. Det är boken More ready than you realize som nu finns på svenska. Den verkar dock vara underligt svår att få tag på. Corvita som har gett ut den har den inte ens på sin hemsida...