Logo Tro & Tnk
 
  • Hem
  • Produkter
  • Blogg
  • Om oss

Kalender

Tillbaka September '10
Må Ti On To Fr Lö Sö
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      
 
Inläggen på bloggen är varje skribents personliga reflektioner och återspeglar inte nödvändigtvis förlagets åsikter.
 

Skribenterna

Daniel Astgård
Henrik Persson
Peringe Pihlström
 

Snabbsök

 

Arkiv

September 2010
Augusti 2010
Juli 2010
Senaste...
Äldre...
 

Kategorier

XML Andaktslivet
XML Andras böcker
XML Bibeln
XML Bibeltankar
XML Onlinehjälpmedel för bibelläsningen
XML Blandat och humor
XML Kristen ordlista
XML Odiskutabla gudsbevis
XML sajter du inte visste fanns
XML Skriv bildtext
XML Citat
XML Evangelisation/Mission
XML Förlaget
XML Författartorsdag
XML Pressreleaser
XML Från vår horisont
XML Kyrkan
XML Emergent/missional
XML Kyrkan och HBT
XML Ledarskap
XML Kvinnor i ledarskap
XML Maktmissbruk/apostlarörelsen
XML Nyheter och media
XML "humanisterna"
XML Samhälle och kultur
XML Teologi
XML Ungdomar
XML Vänner
XML Vardagsfunderingar



Alla kategorier
 

Syndikera denna blogg

XML RSS 0.91 feed
XML RSS 1.0 feed
XML RSS 2.0 feed
ATOM/XML ATOM 0.3 feed
ATOM/XML ATOM 1.0 feed
XML RSS 2.0 Kommentarer
 

Administrera bloggen

Till inloggningssidan
 

Driven av

Serendipity PHP Weblog
 
Bloggtoppen.se

Torsdag, november 29. 2007

En tro som söker det äkta

Nu har Brian McLarens (i mitt tycke) bästa bok kommit på svenska på CorVita förlag. Jag har inte läst den ännu och är lite orolig för att de skall ha fuskat bort den i dålig översättning, vilket jag tyckte att de gjorde med "Mer redo än du anar" - den andra av McLarens böcker de har gett ut.

 

Är översättningen OK tror jag att detta kan vara en fantastisk bok att sätta i händerna på en tänkande kompis. Den ger svar utan att skriva läsaren på näsan. MYCKET läsvärd!

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 14:58 | Kommentarer (2)

Tisdag, oktober 9. 2007

Johannes Paulus evangelisationsstrategi


Inte helt fel:

"1. Spend time (lots of time) in contemplative prayer
2. Because we become like the thing we worship, we will eventually become more like Christ
3. As we become more like Christ, we will reflect his glory in our own lives, and our faces will become radiant with glory like Moses.
4. Because we are becoming more like Christ, we will want to spend more time with people and for people
5. They will see the beauty of Christ in our lives and be drawn to Christ as a magnet draws iron filings.
6. This will happen, because they will instinctively recognize in Christ the fulfillment of their heart's true desire.

This evangelization is effective because it is:

1. Appropriate for each person in a natural way
2. Totally the work of grace and not human effort
3. Free of personal ego on the part of the evangelist
4. Non-threatening and naturally attractive
5. Free of guilt, pressure of propaganda or coercion of any sort

In Evangelization, like all things in the Christian life, the most rapid progress is made on our knees."
Härifrån.

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 13:16 | Kommentarer (7)

Onsdag, juli 11. 2007

Dave Walker on Evangelism


"The thing about evangelism is this: People can spot it a mile off and they run a mile (so they generally end up two miles from it, depending upon the relative speeds of the evangelism and their running). I have found that evangelism is probably the least effective form of evangelism. If you want to communicate your faith to someone else the best way to do it is not to try."

Härifrån


Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 14:48 | Kommentarer (7)

Måndag, juni 11. 2007

Utmanad av VikingaMusse!


Älskar, älskar, älskar sånt här...



Man har alltså hittat en Musse Pigg från Vikingatiden. Underbart! Jag är ju historienörd och jag blir närmast osunt upphetsad när jag läser sådana här grejer.



...och så är jag ju någon slags teologinarr också, vilket naturligtvis får mig att fundera vidare i ett helt annat spår. Sorry - det verkar inte gå riktigt samma film på min hjärnas filmduk som på många andras. Men alltså, jag tänker på mission...



Som sagt - min hjärna är lite underlig, men jag ska försöka förklara. Otroligt ofta gör missionärer en upptäckt, i mötet med andra kulturer: Gud har redan varit här tidigare! Alla som läst "Driven av Kärlek" vet hur Bruce Olsen fick föra Evangelium till Motilon-indianerna (och hur de gick från att vara huvudjägare till att bli missionärer, under loppet av en enda generation). Men Bruce berättar i boken att när han kom dit och tog fram sin Bibel, så fick han höra Motilonernas religiösa tro att en frälsare skulle komma till dem, genom en kluven bananplanta, och hur den uppslagna Bibeln såg ut precis som en sådan.




Gud hade redan krattat manegen...

Eller när Irlands kelter fick höra evangelium och själva insåg att "Gud har försökt säga oss något, tidigare i historien!" De hade redan idéer om treeniga gudomligheter, de visste att Sanningen skulle komma till dem genom en fisk, så när ICHTYS presenterades, dessutom som en bild till ett folk som var vant att tänka i bilder, så uppstod plötsligt ett klick-moment i tid och rum och ön blev kristnad på otroligt kort tid. Och kristningen av Europa kunde få en nystart när den romersk-katolska kyrkan blivit statsreligion och stelnat och svalnat. Irländska munkar satte sig i små båtar, kastade årorna överbord och bad Gud att sända dem dit de behövdes. (De var i Sverige, omkring 300 år före Ansgar, bland annat).

Och det är här någonstans jag blir utmanad...



För är det inte så att Gud liksom talat in i varje människas liv, som jag möter? Är det inte så att Gud har den där nyckeln som, om jag kan hitta den, gör att poletten trillar ner och den jag möter plötsligt förstår vem Gud är och att Han är intresserad?



OM det är så, måste vi lyssna mer. Vi måste lyssna efter Gud i det som andra säger, i stället för att komma med färdiga modeller och program för hur samtalet om tron ska gå till. Vi måste våga lyssna efter vad Gud sagt och på vilket sätt, till någon annan, med en annan bakgrund än vi själva, en annan livserfarenhet än vi själva och kanske med andra andliga preferenser än vi själva.



Läskigt - men kanske är det inte mer proklamation som världen behöver. Kanske är det fler som lyssnar.





(Nej, jag tror inte att Gud talade till Walt (eller vikingarna) att skapa Musse... Det var bara det spår som min hjärna startade på - "vi har varit här förut" :-) Bara för att förtydliga...)

Inlagd av Mackan Anderson i Evangelisation/Mission kl 21:02 | Kommentarer (7)

Tisdag, februari 6. 2007

Lärjungaskap stavas d-i-s-c-i-p-l-i-n

Vårt problem är sällan om vi skall välja mellan något bra eller något dåligt, som t.ex. en karriär som bordellbaserad drogkartellledare eller vara med i ett evangelisationsteam. Betydligt oftare tvingas vi välja mellan flera saker som i sig inte är fel, dåliga eller ens lättbedömda i förhållande till varandra.

 

En för mig välbekant lösning inför ett sådant val är att inte välja - att göra lite av varje, att satsa tunt, men brett.

 

Engelskans ord för lärjunge - disciple - har samma rot som ordet disciplin: En lärjunge är en person som förmår välja. Peter Halldorf skrev i boken "Ungt lärjungskap" ungefär så här:

"Disciplin
är förmågan att kunna välja bort en sak för att kunna välja en annan.
Disciplin är att välja bort det som är bra för att kunna göra det som
är bäst."

Vad tänker du stryka ur ditt veckoschema under det kommande året för att skapa tid för det viktigaste?


Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 16:38 | Kommentarer (2)

Tisdag, januari 30. 2007

Huvud eller svans?

"Official culture still strives to force the new media to do the work of the old media. But the horseless carriage did not do the work of the horse; it abolished the horse and did what the horse could never do."

 

  • Hur kan vi använda den nya tekniken?
  • Hur skall kyrkan bli huvud istället för svans?
  • Skall vi använda de nya möjligheterna till att lägga ut fler predikningar i mp3 och videoformat, eller finns det sätt vi kan utnyttja hela vidden av de nya kommunikationsmöjligheter som erbjuds oss?
Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 14:11 | Kommentarer (0)

Onsdag, november 8. 2006

Församlingsplantering som motor i förnyelse

 William Willimon refererar en amerikansk undersökning på sin blog:

"Penny Marler and Kirk Hadaway, veteran church observers, have documented that denominations grow, not primarily for ideological reasons, nor for primarily sociological reasons, but rather because growing denominations tend to start new congregations.
Old denominations are renewed as the percentage of new churches in their total number of churches increases."

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 09:13 | Kommentarer (0)

Tisdag, november 7. 2006

William Willimon

Utdrag ur artikel om kyrkan som mission.

"As a campus minister at Duke, I marveled at the ability of the Trinity to get into the dorms and disrupt upwardly mobile sophomores. I decided that youth get along well with the Trinity because at their tender age they love to be disrupted, called, jerked around and generally destabilized.

The church has always wanted the Trinity to be parochial rather than processional. The church apostolic is not that church that is proud of being its succession of dead men; rather, to be apostolic is to be a body in motion, a church that is sent. It is not to seek permanence, stability or some significance of its own, but instead to be content to be apostolic and to serve at the pleasure of the One who calls and commissions."

Hela artikeln från Christian Century här.

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 08:31 | Kommentarer (0)

Onsdag, november 1. 2006

Urklipp ur intervju med Haddon Robinson

What about using apologetics in an evangelistic sermon? There was a time in which apologetics had great force. I don't think that's as true today. In a postmodern age, to use that cliché, people aren't as impressed with evidences that demand a verdict. That's not just my opinion. It's the opinion of a lot of people who are skilled at reaching non-Christians, who have, in the past, used apologetics. Usually apologetics are more forceful for those who have come into faith, and having come to faith, have all kinds of questions.

Often a church that has small groups, that has warm fellowship, that draws people to an atmosphere of love, has something going for it. People are drawn to that, and then they want to talk about the gospel. People want relationships; they want to know there are people who care about them. When they find that, then they will hear the gospel, but I don't think apologetics is as strong and as needed today as it was 25 years ago.

Has anything taken its place?

Yes, and I want to be careful, but it's people telling their story. I'm not talking about the modern theology that you have your story and I've got my story, but there's no great story, no meta-narrative. I'm talking about telling your testimony, what's happened to you along the way. You're telling how coming to trust Jesus Christ has made a difference in your life. When someone hears that story, and it overlaps their story, there's a way in which that can connect. That's truer today than in the past. We've always used testimonies, but today the witness box has an appeal to people because, in a way, that's the way life comes to them.

 

Ur artikeln "Evangelistic Preaching in the Local Church" på Preaching Today

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 07:43 | Kommentarer (0)

Torsdag, oktober 5. 2006

Svett, kamratskap & innebandy


Ikväll så var jag med och spelade innebandy för första gången sedan jag flyttade till Kvidinge. Det var otroligt jobbigt. Det var säkert 5 år sedan jag spelade sist. Det är den lokala skytteföreningen som anordnar det, de har också andra typer av motionspass, verkar faktiskt som om skyttet är den minsta delen i verksamheten.

På väg hem så började jag fundera på hur mycket detta ger, förutom den nödvändiga motionen (köpte en ny våg härom veckan eftersom min son Linus tog sönder den gamla, och det är ingen rolig utveckling som viktkurvan tagit under sommaren).

Har under ett 10-tal år varit med i en kyrka i Helsingborg och även om det talades mycket om vikten av att ha vänner utan för församlingen. Så efter att alla punkter i kalendern har checkats av, så finns det inte mycket tid eller ork kvar till att söka nya kontakter. Man har fullt sjå med att hinna med de man redan känner, d.v.s. de som redan är med i församlingen.
En av andledningarna till att vi flyttade ut till Kvidinge var för att kunna ha tid både med en kristen gemenskap och med relationer utanför den.

Känslan när jag gick hem ikväll var ”nu börjar det”.
Genom att ha skit kul medan man springer efter en vit liten plastboll eller att vara på föräldramöte på dagis (har också hunnits med denna vecka) så börjar sakta säker resan mot att få nya vänner som inte har samma värderingar, backgrund, tro m.m. som jag. Egenskaper som kan berika och utmana mitt liv. Nya vänner som förhoppningsvis kan bli vänner för livet. Vänner som kanske, kanske kan få se Gud genom mitt och min familjs liv.
Inlagd av Henrik Persson i Evangelisation/Mission kl 23:45 | Kommentarer (2)

Onsdag, september 13. 2006

Living incarnationally

av Dwight Friessen

"...Here is one of life’s many paradoxes: the more we focus our energies and efforts on a single thing (mission) the more likely we are to sacrifice a more holistic way of living, while the more we focus on holistic living the more we risk sacrificing missional living...At this time I find myself preferring the language of incarnational living instead of missional living. The language of incarnational living more meaningfully emphasizes embodying Christ in every situation and cultural context...

Incarnational living more meaningfully marries mission with the wholeness of life. Incarnational living places the mystery of life with Christ at the center of each follower’s life and each faith community’s life together. "

Hela artikeln här.

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 10:07 | Kommentarer (0)

Torsdag, augusti 24. 2006

Synen på frihet

En av de centrala aspekterna i hur evangelium såsom vi förkunnar det idag blir irrelevant för människorna omkring oss är att vi definierar frihet olika.

Modernismen växte fram i konflikt med kristendomen och därför var en central aspekt av modernismens frihetsbegrepp frihet ifrån, Gud, traditioner och auktoriteter. En nödvändig frigörelse, javisst, men också en frigörelse som omintetgjorde möjligheten att hitta fram (om du frågar mig). Det man skapade var inte en fri människa utan en autonom individ.

 

Eftersom en central aspekt av modernismens strävan var frigörelse från kyrkans makt, så ligger misstänksamheten mot kristna anspråk forfarande kvar, latent, outtalat, men som en stark ström under ytan. Detta visar sig inte minst i frihetssynen som i grunden inte är annat än ett fotonegativ av den kristna frihetssynen. I kristen tro är människan bunden av ondskan, maktlös i sin situation och behöver räddas av Gud in i en framtid tillsammans med honom. I modernismen är människan bunden av Gud och har förmåga att befria sig ifrån honom in i en framtid hon själv skall skapa.

 

Lever vi i en tid som hör "bundenhet" när vi försöker säga "frihet" så är det ju inte underligt att vi inte kommunicerar.

Är du intresserad kan du läsa mer i mitt religionsfilosofiarbete "Befrielse och emancipation".

 

Befrielseochemancipation.pdf

Inlagd av Daniel Astgård i Evangelisation/Mission kl 11:40 | Kommentarer (0)

Söndag, juli 23. 2006

Att tycka lika

Ibland förvånas jag över att man kan stå såpass långt isär att ytterligheterna berör varandra. Fick anledning att fundera över det, när jag samtalde med en släkting som ääälskar att sjunga de gamla läsarsångerna, gå på väckelsemöten och mycket annat som jag själv känner tillhör historien. När vi samtalar om de sakerna kan jag känna att det finns ett stort gap. Men när vi talar om den passion som driver både honom och mig att tänka i de där banorna: "Vi kristna når inte längre kontakt med människorna utanför, vi borde fokusera på att få fram berättelsen om Jesus, inte en massa program..." etc. då upptäcker vi att våra ståndpunkter berör varandra djupt. Det blir liksom en cirkel. Jag känner mig väldigt glad över att upptäcka det, och tänker att så är det ganska ofta med oss i kyrkan. När de perifera frågorna skalas av och hjärteangelägna ämnen behandlas står vi varandra nära. Jag tror det är viktigt idag att vi försöker bli sannare mot varandra angående vad som egentligen är drivkraften i vårt engagemang. Kanhända upptäcker vi då beröringspunkterna som vi inte ens visste fanns där. Och kanske är det den attityden som skulle kunna väcka omgivningens tilltro och sympati för tron.

 

Andra bloggar om: ekumenik, tro, kristendom, enhet, teologi, kyrkan

Inlagd av Peringe Pihlström i Evangelisation/Mission kl 13:55 | Kommentarer (0)
(Sida 1 av 1, sammanlagt 13 artiklar)