Sveriges medialandskap kännetecknas av att verkligheten ses ur ett vänsterperspektiv och av okunnighet om (eller fientlighet mot) kristen tro. Då är det inte underligt att det gamla högerspöket i rapporteringen om vad som händer i staterna på senare tid uppgraderats till ett högerkristet spöke. Det är inte lätt att veta vad i rapporteringen som är propaganda, allmänt amerikahat, fakta och önsketänkande och det är lätt att vanemässigt slå ifrån sig.

Men
det finns en del vi behöver höra, reflektera över och ta ställning till (emot är mitt förslag). En av dessa saker är den dispensationalistiska eskatologin som för en svensk kristenhet kanske mest är känd genom Tim La Hays "Left Behind" serie. Men den är mer än en bra story att bygga en romanserie på. De samfund som traditionellt har haft den här teologin har de senaste 30 åren blivit allt mer inflytelserika och en del av deras idéer är nu en del av det allmäna tänkandet och därmed också politiken (delvis också tack vare framgångsrik lobbying). Grunden till några av de mest förbryllande ställningstagandena i amerikansk politik står att finna i den här teologin, t.ex:

• Det ensidiga ställningstagandet för Israel och motståndet mot vissa fredsträvanden
• Avskyn för FN
• Ointresset för klimatfrågorna

Tim Robinson som normalt gör den arkeologiserien "Time Team" på BBC (kan ses på kanal 9 på söndagskvällar) och som en gång i tiden var Baldric i Svarte Ormen, har gjort dokumentären "The Doomsday Code" som på ett bra sätt benar upp och tar itu med de här frågorna. Här saknas den sensationalism som hade präglat motsvarande produktion om den gjorts i Sverige (även om jag kunde varit utan de sista minuterna där han funderar om Johannes kunde varit påverkad av hallucinogena svampar när han skrev Uppenbarelseboken) och de problem teologin för med sig får tala för sig själva. Jag rekommenderar den verkligen.

Jag älskar de där tillfällena när man plötsligt kan se verkligheten ur en ny synvinkel. Inte sällan är det konstnärerna som hjälper mig att vända på perspektiven, blanda korten och få syn på något jag inte sett förut. Det är som att jag behöver hjälp att lämna mina invanda hjulspår och att jag - när jag får den hjälpen - kan ge mig ut på nya fruktbara vändor i terrängen och se saker jag alltid har missat förut.

Nu senast har jag gått och tuggat på David Haywards bild nedan. Först krockade allt i skallen på mig och jag tyckte den var osmaklig. Sedan har jag återkommit till den och berörts av den. Nu är jag nyfiken på vad den säger er? (Jag tror att texten egentligen skall lyda: He is there for you when you can't do it yourself.)

Jag behöver er hjälp. Jag håller på att samla mig för vårens två studieprojekt. Jag vill läsa in mig på eskatologi och mentorskap/relationsbaserat ledarskap. Vad det gäller eskatologin har jag läst "The coming of the Son of man" (Andrew Perriman) och jag har köpt några av Moltmann och även Wrights "Surprised by hope": Vilka andra böcker rekommenmderar ni i ämnet?

Vad det gäller mentorskap/ledarskap hittar jag inget som är riktigt värt pengarna. Har ni några tips?

Jag håller på att jobba mentalt med frågan om vad evangelium är. Min tanke ser ut ungefär så här: Om evangelium begränsas till att vara "det som gör en orättfärdig rättfärdig och så att han kan komma till himlen när han dör", så är det för begränsat. Om korset innebär att Gud försonar mänskligheten med sig genom att i sin egen kropp bära all världens synd, så finns det ingen kontinuitet från Jesus till oss - då är allt gjort! Vad innebär det i så fall att ta upp sitt kors? Vad finns där att göra mer än att gå till kyrkan i väntan på att komma till himlen?

LeRon Shults och Jeff Hyatt gav mig idag ytterligare en pusselbit genom att visa på att det är en fråga om förhållandet mellan teologi och etik - att kopplingen däremellan är ett av våra stora problem (kanske för att kyrkan varit mer intresserad av att formulera en samhällsetik än en etik för de troendes gemenskap, och därför velat förankra den utanför den kristna berättelsen - inte i korset, utan i tankar om den goda människan, det goda livet,, mänskliga rättigheter etc.)

"We have been teaching, in large part, that THE human problem is the gulf between God and humanity so that when we die we won't go to heaven. Our soterieology then tells us that the solution is a prayer that transports us from the dark side to the position of 'saved.' If this is THE Gospel, then at this point we are done. Our soteriology then has no bearing or claim on our ethics (other than some kind of obligation to return the favor to God).

 

In addition, our ecclesiology lends this kind of disconnect between belief and action because of the way we emphasize the role of "going to church." In our (pastors) desire to see our church grow, we tend to over emphasize the need to attend weekly church services, Sunday school, Bible studies, etc. Without saying it, church attendance becomes THE action that flows out of our belief. "Good Christians go to church," and then it apparently stops there."

 

Jeff Hyatt, kommentar i blogginlägget ovan

 

Vad säger ni? Tankar?

"The gospel is not just the A-B-C’s of Christianity,

but it is the A to
Z of Christianity.

The gospel is not just the minimum required doctrine
necessary to enter the kingdom,

but the way we make all progress in the
kingdom."

Läs hela artikeln här.

Min gamle vän Anders Lundblad ställer en intressant fråga på sin blogg:

Alltså, när blev Petrus frälst? Det finns flera alternativ:

1. När han lämnar näten och börjar följa Jesus…
2. När han bekänner att han är en syndare (efter det stora fiskafänget)…
3. När han bekänner att Jesus är Messias…
4. När han förnyar sin överlåtelse till Jesus vid Gennesaret efter uppståndelsen (du vet att jag har dig kär)…
5. När Jesus andas på lärjungarna och säger ta emot den Helige Ande…
6. När Anden faller på församlingens födelsedag i Övre Salen…
7. …

Mitt svar? Tja, det är inte helt lätt.

 

Det är en sån där fråga som lätt vänder upp och ner på våra teologiska ramar, men visst är den värd att fundera över?

Frälsning som punkthändelse eller process?

Hur mycket måste man veta för att vara frälst? 

...och internationell!

Glen Stassen, amerikansk baptistisk etiker som nyligen undervisade på SALT i Malmö, har tillsammans med en mängd andra akademiker formulerat vad man kallar en "Just Peacemaking Theory". Detta är en applikation av de tankar jag tidigare presenterat för nationella och internationella beslut. Jag tycker att det låter väldigt bra!

Med anledning av att det här inlägget väckte lite mer uppmärksamhet än jag hade väntat, vill jag ge några tips om det tänkande som ligger till grund för mitt ställningstagande. Faith & Theology har en bra uppställning här.

En snabb översikt.

Praktisk kristen pacifism.

John Howard Yoder: Den kristna pacifismens historia, om rättfärdigt krig.

Teologisk reflektion över kriget i Irak.

Från John Alan Turners blog:

"There’s a lot of talk in the New Testament about this “good news”. Some translations call it “the gospel”. But what exactly is it?

For the Apostle Paul it means that Jesus came and died and rose from the dead so we can be reconciled to God. For Martin Luther it means that we are justified to God by faith alone in Christ alone. For Mel Gibson it means that Jesus suffered on our behalf. For Rick Warren it means that Jesus restores us to God so we can live a purposeful life.

But the Gospel of Mark was the first Gospel written, and the first person to use the phrase there is none other than Jesus himself. For Jesus, the gospel seems to mean, “The kingdom of God is here — so close you can reach out and touch it with your hand. The time you’ve been waiting for has now arrived. Now act like that’s so.”

Dallas Willard’s marvelous paraphrase has it like this: “All the preliminaries have been taken care of, and the rule of God is now accessible to everyone. Review your plans for living and base your life on this remarkable new opportunity.”

Here’s our chance to live the way we always wanted to live. To be that person we always wanted to be. To have the power and freedom we always wanted to have. It’s possible for love to conquer fear, for security to defeat anxiety, for ordinary, fallen, broken people like us to be extraordinary people of integrity and strength. It is possible to not only do the right thing now; it is possible to do the right thing in the right way for the right reason.

It’s possible to be completely transformed into the person we were created to be.

Because God’s Kingdom has broken into our world, the momentum has shifted forever. And this kind of life is available to absolutely everyone. And it’s completely free.

That’s what I call “good news”.

Question: If that kind of life is really available, why are so few of us living it?"

av George Hunsberger:

"For the circles of people drawn to associate with each other in what is called the Gospel and Our Culture Network, one of the most characteristic convictions is that theology is the vocation of the whole church. What the church does, how it thinks, its assumed behaviors and instinctive worldview are understood to be theologizing activities. The notion of the “missionary encounter of the gospel with our (Western) culture” (as Lesslie Newbigin so often put it) implies it. Theology is contextual by its nature. Everywhere, when the gospel comes into the hearing of a people it finds its rightful home in the language and culture of those people while presenting them with a radical call to allegiance and loyalty in response to the announcement that in Jesus Christ the reign of God has come to be ‘at hand.’ "

Mer

Time Magazine behandlar framgångsteologin i sitt senaste nummer. De hävdar att den fick sig en rejäl törn av TV-predikant skandalerna på 90-talet, men att den nu är tillbaka i en lightvariant. De hävdar också att den genomsyrar stora delar av den amerikanska evangelikala kyrkan :

"In a TIME poll, 17% of Christians surveyed said they considered themselves part of such a movement, while a full 61% believed that God wants people to be prosperous. And 31%--a far higher percentage than there are Pentecostals in America--agreed that if you give your money to God, God will bless you with more money."

Även i Sverige tycker jag att vi ser mer och mer av det här. Nu har ju Ulf Ekman alltmer börjat accepteras till och med i vissa svenskkyrkliga sammanhang. Min åsikt är att framgångsteologi är en osund blandning av pentekostal teologi och amerikansk konsumism. Även i vår kultur finns en grogrund för en sådan teologi och en kulturell blindhet inför felen i den. Vi lever i en kultur som hyllar framgång och snabba klipp - en rik människa är en lycklig människa, men Jesus lovade aldrig sina lärjungar materiell trygghet, och ännu mindre materiell framgång - han är den som inte hade någonstans att vila sitt huvud!

Reportrarna citerar en man:

"I'm dreaming big--because all of heaven is dreaming big," [George] Adams continues. "Jesus died for our sins. That was the best gift God could give us," he says. "But we have something else. Because I want to follow Jesus and do what he ordained, God wants to support us. It's Joel Osteen's ministry that told me. Why would an awesome and mighty God want anything less for his children?"

Ja... varför skulle Gud önska något mindre för sina barn? Det tragiska med frågan är dess fokus på det materiella som den skatt vi har i Kristus. Problemet med framgångsteologi är inte att den lovar för mycket, utan att den missar så mycket, och att den lovar något den inte kan hålla.

Se Ben Witheringtons blogg för tio skäl till att Gud inte vill ha dig rik.