Jag befinner mig på medarbetardagar för Credo i Stockholm och som vanligt innebär det sammanträden som vi inte riktigt hinner med och mycket kollegial samvaro - det blir gärna så när man arbetar ensam och bara träffas under korta stunder några gånger om året.

I går hamnade samtalet på Sturmark och "humanisterna", och jag berättade om det nya ordet jag kom på i duschen häromdagen, och nu är det väl bäst att muta in det så att ingen (Mats Selander ) snor det.

 

I diskussioner med nyateister hamnar jag ofta vid en punkt där jag ifrågasätter den vetenskaplighet de påstår sig stå för. De kallar retorikt all tro för vidskepelse och jag hävdar att det de står för inte handlar om vetenskaplighet, utan om scientism; vetenskaplighet handlar om att undersöka verkligheten och beskriva det man finner. För detta krävs nyfikenhet och öppenhet för nya tankar/intryck. Scientism handlar om att hävda att endast det vetenskapen redan har beskrivit är verkligt. Scientism är en övertro på vetenskapen som vetenskapsmän själva skyggar för. En sorts "humanist"-islamism.

 

Ordet scientism funkar ju bra på engelska där det kontrasteras mot science, vetenskap och vetenskapism låter inte lika bra. Hittills har jag nöjt mig med att använda den engelska termen istället, och nu åter till duschen; jag tänkte att scientism har stora likheter med det nyateisterna anklagar oss för genom att kalla oss vidskepliga: Övertro, irrationalitet, blind tro (jfr t.ex. Sturmark som försörjer sig på att kritisera kristendomen men inte läst Bibeln...) och tänk om man skulle kunna göra detta samband tydligt?

Därmed det nya ordet: Vetenskeplighet. Visst är det bra?