"Det är ju märkligt, detta. Vi lever i en tid som skryter med att vara mer vidsynt och världsvan än någon annan.

 Vi har rätt att uttrycka och förverkliga oss. Vi får på egen hand bestämma allt från tandkrämssmak till vilket kön vi vill låtsas ha.
Vi vet att tala med lärde på amerikanska och med thailändska bönder på samma amerikanska. Det är vi som aldrig säger hora, neger och bög.

Och ändå känns det så torftigt. Så smalt och slimmat och likadant. Vi bor på en flygplats: alla i praktiska reskläder, ljus könlös inredning, flådig shopping och rökförbud.

Det är här virveln dyker upp. Virvlar får man när allt vatten rör sig åt samma håll, drivet av samma kraft. Precis så har vi ordnat det. En del kallar sig Dressman, andra Reclaim the streets, men inställningen är identisk: omedelbar och billig tillfredsställelse, utan några bindningar.

Politik, kommers, film, litteratur, konst och för det mesta religion. Allt är del av virveln. Ett enda medelklassigt baksug."

Jack Rushton blev totalförlamad i en olycka, men jämfört med honom är jag en bortskämd, gnällig skitunge.

I tre år i slutet av tonåren turnerade jag med den kristna teatergruppen Dropparna och spelade på skolor, i kyrkor och på torg. Ett av åren ingick Magnus och Anette från Helsingfors i teamet. Det året var det inte många föreställningar som inte avslutades med att Magnus spelade gitarr och sjöng "Kom till mej" av Jerusalem som en inbjudan till frälsning. Jag kan fortfarande inte höra den här sången utan att be att människor skall få tro. Inte heller utan att sakna Magnus och Anette. 

Dag Sandahl hittar en pärla i Smålandsposten: Den socialdemokratiske kyrkopolitikern Alf Skogmalm får till det ordentligt när han säger: "Om Jesus hade levt idag så hade han varit socialdemokrat". 

 

Det får mig att tänka på debatten om samkönad vigsel jag hörde refereras, där den liberale debattören ifrågasatte den konservatives människosyn och människokärlek. Argumentet drunknade dock i hans formulering och vad den sade om hans gudsbild: "Jag tror att Jesus vänder sig i sin grav när han hör vad du säger!".

Lars B Stenström är kontraktsprost i Örebro och en mycket aktiv bloggare. Hans debattartikel om kyrkovalet i dagens Dagen gör honom till min nya idol.

"Partierna ser sig som demokratins garanter. Som om kyrkan inte kunde röra sig utan partipolitiska stödhjul. Denna myt behöver demonteras. Kyrkan fungerade långt innan partierna fanns till. Och demokrati finns i många former. Folkligt inflytande kan organiseras utanför partier och politik. Om demokrati förutsatte partistyre så skulle väl alla folkrörelser och trossamfund behöva ha partipolitiska överrockar?!
Partierna vill företräda dem som sällan aktivt är med. Men i partierna organiserar man sig inte så. Där har de inre cirklarna kontroll över sin organisation. Och man ser alltid till att de mest politiskt insatta och aktiva bestämmer. Där duger det. Men i kyrkans sammanhang skäller man nedsättande på de aktiva, på "eliten". Just i kyrkan är det de minst aktiva som ska påverka och styra. Varför?"

Mycket klarsynt! Tack Lars B! Du rockar!

Nu har vi fått den nya reviderade upplagan av "Den där Jesus" från tryckeriet! 460 kilo evangelium, och de blev verkligen snygga i den nya designen och papperskvaliteten! Köp hem! Använd! Sprid!

Nu är det mindre än en månad kvar till kyrkovalet. Och valrörelsen är i full gång. Självklart vill etablisemanget i Kyrkan skrämma folk till valurnorna. Den politiserade kyrkan har varit snäll mot Eva Brunne, blivande biskop i Stockholms stift, hon beskriver en kyrka utan de politiska partierna som endera en sekt eller förening. Det är givetvis bara skrämselpropaganda. Elisabeth Sandlund kommenterar detta väl på ladarplats i dagens Dagen. 

Johannes Forsberg skriver klockrent om den sjuka politiseringen av Svenska Kyrkan under rubriken "Lämna Gud i fred, Mona!" på Expressens ledarsida!

"Nio år efter den formella separationen mellan stat och kyrka förblir Jesu ord om förhållandet mellan dessa storheter [kyrka och stat] en avlägsen vision snarare än svensk verklighet.

De svenska politikerna är sannolikt mer förtjusta i doktrinen som uttrycks i Romarbrevet 13:3: "Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den".

Det är den verklighet svenska kyrkans präster och biskopar lever i och"det goda" i sammanhanget är vad politikerna tycker för dagen.

 

Sällan har det blivit så tydligt som när nio biskopar i vintras föreslog att Svenska kyrkan ska avsäga sig vigselrätten så att den nya äktenskapslagen inte skapar teologiska bekymmer. De blev genast skarpt tillrättavisade av kyrkans politiska makthavare.
Olle Burell, Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet, sa sig vara "förvånad över att nio biskopar (...) presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen."

Via kristen i vardagen

Kategorin "Bibeltankar" kommer att vara en plats där jag slänger upp korta tankar utifrån min bibelläsning.

 

I Markus 8 utspisar Jesus de 4000. Matundret där 5000 utspisades med fem bröd har redan tidigare ägt rum. I texten är de på väg i båten över sjön och Jesus varnar lärjungarna för "fairséernas och Herodes surdeg". De tror att han talar om att de skall vara rädda om brödet och påpekar att de bara har ett bröd. Jesus svarar med att låta dem redovisa siffrorna i de två matundren:

5 bröd, 5000 ätande, 12 korgar över

7 bröd, 4000 ätande, 7 korgar över

Därefter säger han: Förstår ni fortfarande ingenting?

 

Och jag måste erkänna att, nej, jag föstår nog fortfarande inte. Vad vill han säga?

1. 1. Är det helt enkelt så att han säger: Vid det har laget borde ni fatta att bröd inte är ett problem?
2. 2. Eller finns det en lärdom att dra av själva siffrorna? Både siffran 12 och siffran sju är ju symboliskt viktiga i Bibeln, där 12 symboliserar fullkomligt styre (12 apostlar, tolv stammar, tolv portar och även de 144.000=12*12*1000) och sju syboliserar enheten mellan gud och skapelse (Gud=3 skapelse=4, t.ex. tre personer i gudomen, fyra väderstreck, sju skapelsedagar, sju basuner etc). I så fall skulle de tolv korgarna vara ett budskap om gudsriket - platsen där ingen hunger skall finnas och Gud förser och de sju korgarna vara ett budskap om återupprättelse av relationen mellan gud och människa.

Min bror skickade ett upprop som jag härmed vidareförmedlar:

 

Om någon vecka ska Fuglesang ut i rymden igen.

När han kommer tillbaka ska alla ha klätt ut sig till apor.

Det är viktigt att ni sprider informationen till era vänner och att alla är med, annars funkar inte skämtet!

 

Hälsningar Johan

I år är det andra året som deltagarna på Helsjöns ledarskola kommer att läsa hela Bibeln på ett läsår med hjälp av min skrift "21 sätt att läsa Bibeln". Planer finns på att utveckla det hela till ett personlig andakts community på nätet. Vill du haka på utmaningen att läsa hela Bibeln finns bibelläsningsplanen här: Bibellsningsplan.xls och här kan du beställa "21 sätt". 

En av metoderna som används under året är kommentarläsning. Förra året läste vi Leif Carlssons utmärkta kommentar "Gud och rättvisan" om Amos bok (köp den - den kostar 19:- köp två!). I år har vi valt Tom Wrights kommentar till Lukasevangeliet "Lukas för alla" som precis kommit ut på Marcus förlag.

 

Jag vill bara slå ett slag för denna kommentar. Tom Wright är biskop i Anglikanska kyrkan och en enormt produktiv teolog. De senaste åren har han gett ut sin kommetarserie för vana och ovana bibelläsare och han formligen spottar ur sig den ena efter den andra. Och ändå är det inget hafsverk, kommentarerna bygger på noggranna studier; i den engelska upplagan är själva bibeltexten Wrights egen översättning och det finns få teologer med så omfattande kunnande som kan uttrycka det så enkelt som Tom Wright. En eloge till Marcus förlag som valt att ge ut denna fantastiska kommentarserie på svenska!

Den 20 September är det kyrkoval i Svenska kyrkan.

 

Jag vet inte hur du tänker men jag tycker att det är sjukt att:

• Kyrkan skall styras av de politiska partierna.
  
• Att kyrkans ledning har sålt sig så att de inte bara följer med minsta ström i vad som anses PK – de leder utvecklingen.
  
• Kyrkan så strävar efter att vara en folkkyrka att kyrkfolket mest är en pinsam belastning för de styrande.
• Oavsett vilka beslut man kommer fram till (och jag skulle kunna skriva en del om det också!) så verkar kyrkoledning och kyrkomöte totalt oförmögna att få till något som ens liknar ett försök till teologiskt förarbete.
  
• När representanter för ALLA kristna samfund och rörelser i Sverige kommer samman i Stockholm för en Jesusmanifestation väljer SvK ärkebiskop att inte medverka med motiveringen att ”det är för smalt”.
  
• När den inomkyrkliga väckelserörelsen OAS samlas till möte (som i Borås i sommar – samlade ca 3000 personer) får de inte använda SvKs lokaler.
  
• Att personlig fromhet skall vara en belastning om man vill bli präst, medan runmagi, zenmeditation, häpnadsväckande akrobatisk sex i både udda och jämna antal, tveksamhet inför Guds existens, förräderi mot kyrkans egen bekännelse och vigningslöften verkar vara meriterande.

 

Och nej, det är ingen överdrift. Under de senaste 15 åren har jag lärt mig ungefär vad som är vettigt att säga på en antagningskonferens:

- Jag vill berätta för människor om Gud

– FEL!

Jag tror att Bibeln är Guds Ord

– FEL!

Jag tror att synden står emellan Gud och människor och att det är kyrkans uppdrag att leda människor till omvändelse och förlåtelse

– FEL!

Det finns rätt och fel, och Bibeln…

- FEL!

Jesus är…

-FEL!

Jes…

-FEL!

J…

-FEL!

Jag har alltid velat bo i en prästgård på landet

– RÄTT!

Jag har ett allmänt andligt intresse

– RÄTT!

Jag tror inte att det riktigt finns någon ”sanning” utan mer liksom, det som KÄNNS bra, för var och en liksom

– RÄTT!

Jag har inte sanningen, jag söker den

– ÄRKEBISKOPSMATRIAL!)

Jag vet att det finns goda kristna med politiska uppdrag för de politiska partierna i SvK som inte ser sin politiska tillhörighet som ett problem, eftersom de i praktiken inte följer partilinjen utan ser till sin församlings/stifts bästa. Är du en sådan så tror jag säkert att du gör ett bra jobb, och det är inte dig jag vill piska här, det är dina kollegor. Dessa politiska wannabes som inte platsar i riksdag, landsting eller kommun, men som partierna kan stuva undan någonstans där de inte kan göra så stor skada (kyrkomöte, stiftsfullmäktige och kyrkoråd) . Där kan de få bestämma lite lagom och hållas sysselsatta så att de inte skriver pinsamma debattartiklar i landsortspress och undertecknar med partitillhörighet.

 

Men du, de gör rätt stor skada HÄR!

 

Det finns en nomineringsgrupp (opolitiskt parti) som ganska väl motsvarar det jag skrivit ovan som heter Frimodig kyrka. Se deras valplattform här eller en mer koncis lista här. De vill se ett slut på den här pinsamma parentesen i Kyrkans historia.

 

Skulle du ha lust att hjälpa dem?

 

Endast ca 700.000 personer röstade i valet 2005, det är ca 10% av de röstberättigade.

Det är egentligen löjligt enkelt att ta makten!

Största grupp 2005 blev socialdemokraterna med 28% av rösterna. Det innebär 196000 röster. Om deltagarna på OAS i sommar + medlemmarna i EFS och ELM (två inomkyrkliga rörelser) röstar på Frimodig kyrka blir det ca 50.000 röster. Tar dessa dessutom med sig 3 kompisar var så är de lika stora som sossarna. Tar de med sig 11 har de samlat lika många röster som det totala antalet röstande förra året!

Skulle vi dessutom kunna mobilisera de frikyrkliga som står kvar som medlemmar i SvK (70% av frikyrkliga är dubbelanslutna) och delar fromhet med de inomkyrkliga väckelserörelserna  utgör dessa i vida slängar någonstans runt 140.000 röstberättigade. Och om de tar med sig...

 

Allt annat än en jordskredsseger för Kyrkfolket vore i det läget mycket förvånande! Kan vi inte hjälpas åt att förpassa politikerna från kyrkan på samma sätt som de kom in: Via valsedeln?

 

Här några saker du kan göra:

• Skriv in 20 Sept i almanackan omedelbart.
  
  
• Bor du i eller nära Göteborg kan du hjälpa Frimodig Kyrka att packa valsedlar:

  ”Om vi ska ha valsedlar i vallokalerna i kyrkovalet i höst så måste vi skicka ut dem själva till valnämnderna ute i landet. Vi har mer än 10 miljoner valsedlar att skicka ut så detta är ett jättejobb att göra. Detta behöver vi DIN hjälp med.

  Valsedlarna kommer att packas i och skickas ut från Göteborg. Jobbet kommer att utföras i den första veckan i Augusti, alltså 3-7 augusti. Om du har möjlighet att ta en dag på semestern eller nån annan ledig dag och komma dit så är vi väldigt tacksamma. Anmäl dig till detta hos Johannes Hellberg, 0766-531292 ellervalsedlar@frimodigkyrka.se. Du kan vara där hela veckan eller bara en halv dag.”

  (saxat från Frimodig Kyrkas blogg)

• Är du medlem i SvK (även om du skulle vara frikyrklig) varför inte dra ihop ett gäng grannar, vänner , arbetskamrater som aldrig skulle få för sig att rösta annars och så ser vi gemensamt till att vända trenden och hjälpa kyrkan att bli Kyrka igen?
• Tänk på att man har rösträtt från 16 års ålder i kyrkovalet: Dra med hela ungdomsgruppen!
  
  
  
  
• Arbetar du i kyrkan som anställd eller frivillig, i barnverksamhet, ungdomsverksamhet eller liknande: Vädja till dessas föräldrar att "ge tillbaks" genom att gå och rösta den 20 Sept. Politikerna kommer inte att gilla det men de kan heller inte stoppa dig.

Vi har inlett ett samarbete med spreadshirt för att få ut bra tshirts/kläder/profilprodukter för Credo. Butiken är tillgänglig och går att besöka och shoppa i här

 

Nu sitter jag på Helsjöns folkhögskola och har börjat ett nytt Credoläsår. Uppehållet på bloggen har varit oskäligt långt och det är min ambition att börja skriva här regelbundet igen.

Det är ändå kul att se att bloggen har varit meingsfull fast den har stått still. I snitt har bloggen 1000 besök i månaden.


Tro & Tänk har befunnit sig i en liten kris det senaste halvåret. Skatteverket lade beslag på nästan hela vårt kapital i våras - inte oförskyllt, men vi åkte på en straffavgift som inte på något sätt stod i proportion till vår omsättning.


I det läget förlorade jag lusten lite. Vi har i alla fall bestämt oss för att köra vidare, och planerar detta halvår utgivning av två böcker: Ett omlayoutat nytryck av "Den där Jesus" och en apologetikbok för ungdomar i samarbete med Credo.

Ser fram emot att ta upp kontakten med ere bloggvänner igen!

"Jag är för stor för Märsta pingst."

 

Johannes Amritzer förklarar varför han skall starta en ny församling...  Hybris är ju också ett skäl...

Johan Hakelius skriver i Aftonbladet idag om "ritualkonversation": "hårt inrepeterade genrer inom grenen allmän konversation. En av dessa är ”Hopplösa hantverkare”. Den fyller samma funktion som ”Det är bara skit på tv”, eller ”Bilmekaniker är skojare”, eller ”Posten var bättre förr”. Enkla, schemalagda ämnen där alla kan delta med sina skräckhistorier, tycka samma sak och känna gemenskap."

 

Hakelius text kom lägligt eftersom jag det senaste dygnet gått och tuggat en annan text i samma tidning, fast från igår. En sak i artikeln stör mig, men jag hade ingen terminologi för att sätta ord på det. Med detta hjälper mig Hakelius. Arne Reborg, 69, från Gnesta brinner för de svaga och utsatta, han ser med fasa på råkapitalismens härjningar, men hur skall han i påsktid formulera detta i en debattartikel?

 

Han tar till ritualkonversation, mer precist "Kyrkan har fel, har inte gjort tillräckligt och hycklar eller tror sig vara förmer". Och han tar verkligen till storsläggan: "Mammon tar strupgrepp på kristenheten – då hörs inte ett ord från predikstolarna".

 

Visst är det ett angeläget ärende han har, Arne, men är kritiken mot kyrkan verkligen rättvis? Om det finns NÅGOT gott att säga om den kyrka SvK har blivit så är det väl i alla fall att den tar diakoni och bistånd på allvar?

 

 Den här seriestripen belyser "sanningen om kristna" på ett genialt sätt!

 

Hur skall kyrkan/kristna/tron någonsin kunna framstå i positiv dager om samhället gemensamt omhuldar den gemesamma "sanningen" att "Kyrkan har fel, har inte gjort tillräckligt och hycklar eller tror sig vara förmer"?

 

Det finns visserligen en positiv sida av myntet också. Eftersom alla verkar leva med den här bilden är det svårt att som kristen eller kyrka göra människor besvikna: Eftersom alla förväntar sig att kristna skall vara ufon och kyrkan trist är man i stort sett alltid en positiv överraskning och gudstjänsten och församlingen människor råkar besöka förvånande trevlig, varm och intressant. Problemet är bara att dessa upplevelser inte får människor att ifrågasätta "sanningen" - istället tror de sig ha hittat undantaget som bekräftar regeln! "Du är ju inte ALLS som andra kristna - du är ju rätt normal!" - säger man och tycker sig uttala en riktig komplimang. Andra varianter på temat är:

• "DU känns ju väldigt ärlig och äkta - du kan inte ha det lätt i kyrkan"
• "Wow, det verkar ju som om dverkligen har TÄNKT på de här sakerna, till skillnad från..."
• "Om fler gudstjänster/församlingar/kristna var SÅ HÄR, så..."

 

Och det kan verkligen driva mig till vansinne...

Hur skall vi krossa myten?

Jim på Lord I believe har skapat ett bingo för kristna ledarskapsfloskler. Kanske något att ha med i bagaget för att få tiden att gå på nästa ledarskapskonferens?

Rymdhunden Lajka tar upp den viktiga frågan om var pastorshumorn kommer ifrån. Jag har gett mitt bidrag

Kingdom Grace ger en rätt träffande beskrivning av apostoliska nätverk:

"My experience with apostolic networks is from the charismatic realm, associated with prophetic churches, similar to but not connected with Peter Wagner’s NAR.

In this type of apostolic network, a person who has decided they are an apostle goes about finding churches who will join his network.  In exchange for their member$hip, these churches receive ongoing apostolic control support.

Admittedly it takes a certain level of ballsiness anointing to carry off this kind of a scheme vision."

 

Kingdom Grace lämnade för några år sedan en karismatisk församling som präglades av maktmissbruk och det har varit intressant att följa hennes resa. Här om dagen publicerade hon en lista på 50 saker hon inte längre tror på. Hom kommer att kommentera dessa i enskilda inlägg framöver. Väl värt att hålla ögonen på.

Förförra veckan var jag på Åh stiftsgård och hörde Graham Cray, författaren till vår bok "Postmodern kultur och ungt lärjungaskap" - det enda av honom som finns på svenska - och det var enormt inspirerande. Jag har vetat att han stod bakom "Mission shaped Church" en rapport om missional church för anglikanska kyrkan som väckte stort bifall. Det jag inte vetat var vilket genomslag det har haft i samfundet. Sedan rapporten kom ut har ca 3000 initiativ till "Fresh expressions of church" tagits, Det unika med det som sker i anglikanska kyrkan är att man:

 

Ser behovet av att missionen blir central i hela kyrkans självförståelse

Detta har resulterat i att man idag inte kan bli vigd till tjänst i kyrkan utan att ta ett personligt ansvar för kyrkans mission och att man kan bli vigd till pionjärarbetare.

 

Att man arbetar med det man kallar mixed economy

Detta innebär at man värderar de geografiska församlingarna och ser deras möjligheter, samtidigt som man också ser behovet av icketerritoriella församlingar och arbetar för att starta sådana. Detta kan ske också utan den territoriella församlingens medgivande. Flörsamlingsplanteringarna stöttas centralt och erbjuds resurser både ekonomiskt och personellt.

 

Några höjdare av Graham Cray:

I en frågestund med  ärkebiskop Rowan Williams på ett biskopsmöte hade en av biskoparna ifrågasatt det här med mission shaped church och fresh expressions - var det verkligen anglikanskt. Ärkebiskopen hade då begrundat frågan och svarat "If you discern it to be of God, and draw it in by your commitement and embrace, it will be Anglican".

 

"Some people are interested in churchplanting in order to get the church they would like, but churchplanting is laying aside preferences in order to build the church that is needed".

 

"We have given too much attention to church as a passing on of the inheretence of the past and too little to church as an anticipation of Gods future"

 

"The Word is Gods gift from the past and we are called to live in the light of it. The Spirit is Gods great gift from the future that fosters discernment to how we can live a life today in the light of the Word in a way so that it points to Gods future"

 

"The question is not 'can it happen in my church?', the question is 'is the Holy Spirit here?'. If He is, which - of course - He is, then anything is possible."

 

"Ultimately, it doesn't matter so much what kind of church you are, but what sort of disciples you make"

 

"As a leader;

- are you in need of being in control of the vision?

- can you only trust it if it comes to you first?

- do you feel a need to understand it to allow it?

- are you comfortable with it being Gods mission, through His people, not necessarily involving you?"

 

"If you are a leader and are not sharing your life in depth with some in order to disciple them, you have got your priorities wrong"

 

Bandningar av föredragen kommer att bes kunna betällas här inom kort, och är en MYCKET god investering!

 

"Now what man of intelligence will believe that the first and the second and the third day, and the evening and the morning existed without sun, mooon and stars? And that first day, if we may so call it, was even without a heaven? And who could be silly enough to believe that God, after the manner of a farmer, planted a paradise eastward in Eden and set in it a visible and palpable tree of life of such a sort that anyone who tasted its fruit with his bodily teeth would gain life; and
again that one could partake of good and evil by masticating the fruit taken from the tree of that name? And when God is said to walk in the paradise in the cool of the day and Adam to hide hmself behind a tree, I do not think anyone will doubt that these are figurative expressions which indicate certain mysteries through a semblance of history and not through actual event..."

 

Origenes (185-254 e.kr.), On first principles. Att Bibeln inte MÅSTE försts bokstavligt är inte en helt ny tanke. Kristna har haft hjärnor, länge.

Example is not the main thing in influencing others. It is the only thing.

 

Albert Schweitzer

"Is prayer your steering wheel or your spare tyre?"

 

Corrie Ten Boom

Den här veckan är jag på västkusten på medarbetaroas. Graham Cray - författaren till vår småskrift "Postmodern kultur och ungt lärjungaskap - kommer att tala idag och i morgon. Finns det några frågor ni tyckar att jag borde ställa honom?

Jag var hemma över natten onsdag/torsdag (annars var jag på Breanäs utranför Kristianstad hela veckan, men jag åkte hem för att sjunga för äldsta tjejen på morgonen på hennes födelsedag).

 

Jag kom hem lagom till aftonbönen på onsdagen. Ungarna har läst slut på barnbiblarna hemma - de började tycka att de hade hört allt - så då växlade vi över till dem vanliga Bibeln som vi läser korta avsnitt ur och som vi sedan samtalar om och ber utifrån. I onsdags kväll hade vi nått fram till berättelsen om Ananias och Sapheira i Apostlagärningarna kap 5 - inte världens lättaste text.

 

Vi läste den och sedan försökte jag ge tjejerna några olika sätt att tolka texten. Efter ett tag lutar sig lilltjejen mot mitt bröst, suckar och säger: "Men pappa, man behöver faktiskt inte förstå allt, man kan lita på Gud också."

Grabbarna som gav syskonkärleken ett ansikte har gjort en riktigt snabb bibelöversikt:

When I pray, coincidences happen, and when I don't pray, they don't.

 

William Temple

För några år sedan, när Aftonbladet införde sina plustjänster, låste de in sina kolumnisters texter. Jag har sedan dess lidit av en allvarlig Hakelius-undernäring. När de nu har släppt kolumnerna fria igen har jag den senaste veckan läst i kapp. Den mannen är ett geni! Det är sällan jag inte håller med honom, ofta sätter han ord på saker jag upplever men inte kan formulera. Ibland revolutionerar han mitt tänkande i några korta snärtinga meningar.

 

Inte sällan upplever jag att Hakelius hjälper mig att tolka samtiden ur ett kristet perspektiv. Här är några guldklimpar:

Om vi tänker bort ondska och synd, innebär det att människan blir god?

Om valfrihetens tyranni

Om det oförklarliga hatet mot familjen. En till

En nutida synd: Att vara nöjd

Könsnormer kanske inte bara är av ondo?

Om den sjuka sexualiseringen av det offentliga rummet. En till

Om vilka strider Svenska Kyrkan väljer att ta

Reklam för julevangeliet - i Aftonbladet!

Idag testar vi en ny metod för bibelsamtal på Helsjöns ledarutbildning. Vi diskuterar ett bibelställe varefter var och en får:

1. Parafrasera bibelstället efter eget huvud

Hur skulle det låta som dikt?

Som sms?

Som brev?

För ett barn,

Som du hade sagt det?

 

2. Därefter besvarar var och en frågorna:

• Vad i texten talar till mig
• Vad säger det om min relation till Gud? Till andra?
• Vad skulle det innebära om jag tog detta på allvar?

 

3. Var och en delar sin parafras och sina tankar

4. Samtal

5. Bön

 

Så här såg min parafras över Rom 12:1-2 ut:
”Frambär er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

Ge Gud hela ditt liv:

• Din kropp, din själ, din ande.
• Dina drömmar och ambitioner.
• Dina planer och din längtan.
• Dina rädslor och dina svagheter.
• Dina tillgångar, ägodelar, relationer.
• Din framtid.
• Ditt självförverkligande.
  

 

Bara så kommer det att bära frukt.

 

Bara så kommer det att tjäna Guds syfte istället för egenintressets.

 

Judarna bar förstlingsfrukten av sina åkrar och hjordar till templet för att offras till Gud. Det brändes upp på ett altare och de såg det som välinvesterade tillgångar.

När jag släpper rätten till mig och mitt kan Gud använda det.

Och - lets face it – det här går stick i stäv med hur vi normalt är funtade. Vår tillvaro handlar om en ständig kamp om begränsade resurser. Den som ger bort något (för att inte tala om allt) frivilligt, kommer inte att överleva. Att ge bort SIG SJÄLV är en form av död – man GÖR inte så!

 

Vårt sinne behöver förvandlas.

 

Vi behöver formas av Gud till att fungera i en ny verklighet här och nu. Tillvaron handlar inte längre ytterst sett om kamp.

Utan om Gud.

Tillvaron styrs inte av det blinda ödet, slumpen, eller the survival of the fittest.

Utan av Gud.

Min Herre är inte längre jag.

Utan Gud.

 

Mitt förstånd är inte hopplöst förlorat. Som kristen behöver jag inte sluta tänka. Det kan förnyas av Gud – få nya parametrar för verkligheten, så att jag kan AVGÖRA vad som är hans vilja. Och definitionen av Guds vilja är
ingen halvmesyr: Han vill det goda, Han vill det fullkomliga, och det behagar Honom.

Aftonbladet berättar om Auschwitzöverlevaren Miriam Landau som efter lång tid har fått ett skadestånd på 80.000 från tyska staten för sitt lidande. Då bestämmer sig försäkringskassan för at sänka hennes pension med halva den summan eftersom de ser skadeståndet som pension för arbetet hon utförde i koncentrationslägret. 

I tre år har hon fått kämpa i olika rättsinstanser och nu skall ärendet upp i regeringsrätten. Tidigare instanser har gått på försäkringskassans linje! Det här är så osmakligt byråkratiskt småskuret och så totalt i avsaknad av all rim och reson. Idag skäms jag över att vara svensk.

Do all the good you can. By all the means you can. In all the ways you can. In all the places you can. At all the times you can. To all the people you can. As long as ever you can.

 

John Wesley

Här är en låt jag inte tror kommer att översättas till svenska.

Min reflektion blir att om det är sin normalfrukost han sjunger om, så kommer nog the Lord att call him home sometime sooner än han förväntar sig... Lägg också märke till Elvis Presley bannern på väggen - han var ju också känd för sina ganska

överdådiga matvanor

"He who thinks he leads and has no one following him is only taking a walk."

 

Okänd

Håller på att läsa in mig på den del av den karismatiska rörelsens historia som kallas the shepherding movement. Under -70 och -80-talen låg den till grund för mycket av den lärjungaskapsundervisning som vi har ärvt idag. The shepherding movement spårade ur i auktoritärt ledarskap och maktmissbruk och de ledande i rörelsen backade från det den hade blivit och bad om ursäkt.

 

Anledningen till att jag intresserar mig för detta är att jag tycker att många av de problem undervisningen var behäftad med ännu är olösta, t.ex. frågan om makt i lärjungaskapsrelationer.

 

Rörelsen blev aldrig ett eget samfund även om de hade haft alla möjligheter att bli det, i stället ville man på sant karismatikermanér se sig som en förnyelserörelse inom existerande kyrkor. OM de hade utvecklats till en kyrka talar mycket för att den hade varit ganska lik den hierarkiska sttruktur som apostlarörelsen bygger idag. så även om det handlat om händelser för ett kvartssekel sedan är frågeställningarna hyperaktuella.

 

De böcker jag läser för tillfället är "The Shepherding Movement: Controvercy and charismatic ecclesiology" av S. David Moore, och "Damaged Disciples" av Ron & Vicki Burks. Jag har förstått att rörelsen gav ut en tidskrift som hette New Wine. Är det någon som vet var man kan få tag på dem eller som har ytterligare tips?

Idag börjar fastan. Charlotte Therese på A Catholic Renewal och Mackan min ståuppande frälsningsofficerförläggarkompis har kört igång en humorstafett under fastan och den första stafettpinnen verkar ha gått till mig...

Jag vill använda min stafettpinne till att ställa frågan: Hur förklarar man fastan för barn?

 

Igår eftermiddag dukade vi fram semlor och kaffe. Yngsta tjejen undrade varför det heter fett-torsdagen. Och varför man äter semlor. Jag förklarade att det var inledningen till fastan - att man äter extra mycket extra fet mat den här dagen för sedan äter man inte god mat förrän på påsk.

- Varför det?

- För att fira Jesu död och uppståndelse

- Men det är ju ett väldigt konstigt sätt att fira: Som att fira sin födelsedag med att inte få presenter...

- Eller (lade den äldre dottern till) att fira att det är helg med att inte få lördagsgodis.

 

Här kände jag att jag var ute på djupt vatten redan.

 

- Jo men, visst är vi glada för att Jesus dog och blev levande igen för att vi skulle kunna vara hans kompisar?

- (Båda) Jaa

- Och det firar vi ju med en stor fest på påsk, men så förbereder vi den festen, genom att låta bli att äta fin mat till dess, så blir vi desto gladare på festen!

- (Äldsta dottern som fyller år om ett par veckor) Men jag förstår inte! Jag skulle ju inte bli gladare för mina presenter för att ni tog ifrån mig mina gamla leksaker nu?

- (Yngsta dottern) Fast du kanske tycker det är skönare med en kram om jag slår dig först? (Slår mig i magen).

 

Vid det här laget söker jag desperat hustruns stöd genom att kasta henne hjälplösa blickar. Hon lutar sig dock tillbaks med armarna i kors och ett förnöjt leende.

 

- (Hustrun) Men brukar du fasta innan påsk?

- (Döttrarna) Ja, brukar du det?

- Eh nej, det brukar jag väl inte...

- Är du inte glad för det Jesus gjorde på påsken då?

- Jo, jo, visst är jag det, men ...., men....

- (Äldsta dottern) Du kanske skulle må bra av det också!

- Ja... Jo... Men vill ni att vi skall fasta alltså?

- (Alla) Jaaaa!

- Då låter vi bli att köpa kaffebröd, godis och fredagmys, fram till påsk och ger pengarna till fattiga barn istället?

- (Alla) Jaaaa!

- (Yngsta dottern) Men jag skulle gärna vilja veta VARFÖR man fastar...

- (Jag) Och NU är det läggdags!

 

 Kan nån hjälpa mig? Jag har lyckats förhandla bort mina fredagschips och är orolig för att snuset och kaffet är i riskzon om jag inte har några bra svar tills i eftermiddag!

 

Jag skickar stafettstaven vidare till Mackan.

I helgen inledde jag och frun en ny vända äktenskapsskola med ett ungt par. Det har blivit så att vi kör med ett par par varje år. Då träffar vi dem i vårt hem under fyra helger och pratar om saker som är viktiga att tänka på:

• Äktenskapet som förbund
• Manligt/kvinnligt
• Kommunikation/konflikt
• Planer/drömmar
• Sex
• Att bli förälder
• Etc...

 

Det känns väldigt värdefullt att få dela med sig av dyrköpta erfarenheter och hjälpa andra igång i äktenskapet. Speciellt att vi får göra det tillsammans.

 

Här är ett litet klipp med Johnny och Chachi om hur man skall vara en bra make:

 

http://www.examiner.com/x-1586-Baltimore-Weather-Examiner~topic71104-email

"Människor som brinner med ett budskap är besvärliga därför att vi inte kan komma undan dem. De skriver inte sitt budskap på banderoller eller traktat. De tilltalar oss med sina liv. De använder sina egna kroppar som bläck. Som Jesus."

 

Åsa Molin, krönika i "Direkt från EFK" Feb 2009

"In times of profound change, the learners inherit the earth, while the learned find themselves beautifully equipped to deal with a world that no longer exists."

 

Al Rogers

I dagarna debatteras fallet med kvinnan i Eskilstuna som inte ville ha fler döttrar och därför vid två tillfällen aborterade fullt friska flickfoster efter fosterdiagnostik. Det har väckt avsky och avståndstagande på många håll, och jag har svårt att förstå varför.

 

Missförstå mig rätt: Jag ser inte dagens abortlagstiftning som oproblematisk - rätt långt därifrån faktiskt - jag tycker att den är sjuk, omänsklig, egoistisk, oetisk och självmotsägande. Jag förstår inte hur man får ihop ekvationen "för att värna den gravida kvinnans rätt till sin egen kropp ställer samhället upp och mördar ungen hon har i magen". Samhället borde stå på den svagaste partens sida - i det här fallet fostrets - och hävda DESS rätt till sin egen kropp!

 

 

Det jag har svårt att förstå är hur det kan bli en sådan våg av moralisk indignation över just dessa två aborter. Är det för att hon har valt att abortera just flickor? Endera för att det på något sätt får det att krocka feministiskt i huvudet på folk, eller för att det liknar det som händer i Kina som vi ju är emot?

 

Eller är det för att de flesta av oss ändå tycker att abort är rätt otäckt och oförsvarbart, men att vi har tröstat oss med att det handlar om våldtagna dygdiga tonårstjejer och att den är nyheten tar ur oss den vanföreställningen?

Jag tror det kan vara nyttigt att inse att den fria abort vi har i vårt land innebär att människor kommer att använda den fritt:

• Istället för preventivmedel
• På grund av kön
• För att man inte har lust just nu, eller för att det inte passar
• Manipulativt i relationer
• Som en feministisk statement

 

Här intar Aftonbladets krönikör Lisa Magnusson en ståndpunkt som jag tycker är rätt vettig utifrån nuvarande lagstiftning, hon skriver:

"Men alltså. Säg mig hur det kan vara ett stort problem att en enskild
kvinna väljer bort ett barn. Säg mig hur det ens kan vara ett stort problem att hon väljer bort två barn, och att hon kanske gör det för att de är flickor. Vi har kommit överens om att abort skall vara en lagstadgad rättighet i det här landet. Då kan det väl inte ses som beklagligt att folk också utövar denna rättighet?"

 

Hon är också tydlig i den hjärtlöshet en sådan ståndpunkt innebär visavi barnet:

"Ja, abort stoppar ett hjärta som slår. Men än sedan?"

KD:aren Påhlson visar mer än lovlig naivitet när hon i Dagen säger:

"Jag hade aldrig kunnat tro att svenska kvinnor väljer abort för att det är fel kön ... Jag trodde att det var en betydligt mer kaotisk situation som gör att man väljer bort ett föräldraskap. Jag tycker det är djupt oetiskt, och oacceptabelt" och säger sig hoppas att det är ett enskilt fall...

Socialminister Göran Hägglund tycker att det är "förfärligt", men inte förfärligt nog för att lagarna skall behöva ses över... Eftersom han om NÅGON har både möjlighet och ansvar att ändra en icke-fungerande lag - han är ju SOCIALMINISTER så förlorade just KD min röst.

 

Är det så att vi har en lagstiftning som inte fungerar så som den är tänkt så får vi väl ändra den? Jag tror att det handlar om ytterst få ultrafeminister som kan tycka att detta är etiskt OK. 

 

Uppdatering: Självklart har min vän Mats Selander kommenterat detta på Credoakademins blogg, vilket jag just upptäckte.

Idag skriver en samling företrädare från olika samfund en debattartikel i Dagen angående frågan om samkönade äktenskap och det ansvar SvK:s ledarskap har för sina anställda. Samtliga undertecknare är aktiva i Claphaminstitutet. En av undertecknarna är min gode vän och den tidigare skribenten här på bloggen Peringe Pihlström. Kul! Han har en skarp hjärna och är kompis med orden. Läs mer av det han skrivit på hans egen blogg.

The only way to propagate a message is to live it.

 

Jim Wallis

The Bible is not so interested in our academically proving, as in our holistically seeing, the truth, in our believing the gospel and obeying God. This is something I have had to learn myself, and it is a liberating truth

 

C. Pinnock - The Scripture Principle

I går kväll läste vi Johannes 15 med barnen, där Jesus befaller oss att älska varandra och säger: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner." Vår sexåring fastnade för formuleringen "har större kärlek" och invände mot att kärlek kan vara större eller mindre: "Det finns ingen mindre kärlek - inte ens stor kärlek - kärleken är alltid störst. Och det finns ingen kärlek som inte är perfekt och inget som är perfekt som inte är kärlek. Gud är ju kärlek!"

 

De där orden har snurrat i huvudet på mig sedan dess. Hon har fattat nåt som jag inte riktigt har greppat tror jag. Hennes perspektiv överväldigar mig.

All models are wrong. Some models are useful.

 

George Box

Opposites are not contradictory but complementary.

 

Niels Bohr